Välj en sida

Markus åkte hem till Finland idag för att börja jobba igen eftersom han blev klar med sina tentor nästan en vecka före mig. Det känns konstigt att vara utan honom, jag väntar hela tiden på att han ska komma ner för trappan eller komma ut ur köket. Och det låter kanske fånigt eftersom vi bara kommer vara ifrån varandra i en vecka, men när man bor med någon och spenderar mestadels av sin tid med den personen växer man liksom “ihop”. Jag hade jätte svårt att vänja mig vid att ha Markus nära mig hela tiden när vi först flyttade ihop. Jag är en ensamvarg och behöver (!) ensamtid för att behålla ett stabilt mentalt tillstånd haha. Men det är väl det som är det vackra med relationer. Man växer, kompromissar och lär sig om sig själv och den andra.

Relationer är vackra men de kan också vara riktigt fula (vilket såklart leder till att båda växer) 🙂 jag och Markus jobbar hårt, varje dag, för att finna en bra balans där vi båda känner oss bekväma och lyckliga. Många gånger lyckas vi men vi misslyckas såklart också, vilket är helt ok. Jag har alltid varit inställd på att äktenskap skulle vara hårt arbete, men jag hade ingen aning om hur hårt det skulle vara. Missförstå mig inte, jag och Markus är verkligen lyckliga och mestadels av tiden bara njuter vi av varandras sällskap. Men det spelar faktiskt ingen roll hur mycket man älskar varandra, äktenskap och relationer är fulla av missförstånd, olika åsikter, sårade känslor, dåliga dagar, stress och (från min sida, pms haha) och det går inte att komma ifrån det. Något som är viktigt för mig dock är hur beslutsam man är att “stick to it” och hur villig man är att arbeta för att det ska funka. Fast om jag ska vara ärlig så händer det definitivt att jag är 100% villig men ändå känns det omöjligt att lösa problemen och man undrar vad man gör för fel. Men det är så det är och man får bara försöka komma tillbaka till kärnan av det hela, vilket är kärleken för varandra, det är ju därför man är i en relation till att börja med. Kärleken måste vårdas och tas om hand om för resten av livet och det behöver inte vara de stora sakerna i livet som bidrar till det, utan snarare de små.

Jag och Markus njuter båda av att hitta nya platser i naturen att njuta av och, i alla fall för mig, så är det en av de små sakerna i livet som funkar som balsam för mig och Markus. Häromdagen hamnade vi i en naturpark nära Swansea, egentligen av misstag, men naturen där var så vacker! Påminde mig en massa om Asien och jag kände lite nostalgi till mina resor dit men var ändå glad att vi hittade ett litet smultronställe nära oss.

Dessa är de tillfällen som jag spar i min lilla mentala minnes låda som jag kan plocka fram på regniga dagar <3

(För att komma till kommentarsfältet, klicka på rubriken)